värdelös
Jag är så trött, min kropp är så trasig. Jag minns inte hur det var att känna sig hel. Jag en sådan värdelös person, man får leta efter folk som har mindre värde än mig. Jag vet att jag är för ful för att önska, men om jag skulle få önska mig något så skulle jag önska mig ett liv. Jag skulle vilja slippa alla tårar som ständigt rinner. Och slippa rädslan som alltid smyger bakom mig. Jag skulle önska att ag blev av med all osäkerhet. Men önskningar är för de synliga barnen. Vi osynliga har ingert värde. Jag gör bara folk besvikna. Ännu ett försök av vänlighet misslyckades, då jag fick till svar jag är trött låt mig va. Jag vet så väl jag har inte rätt till att skicka sms, hur kunde jag vara så dum?
Ingen förstår mig. Ingen kan förstå min börda. Om jag skulle försöka förklara skulle jag bara få ett kort svar tillbaka sedan en rygg. Det är så man ska behandla mig.
