Trött på livet som misslyckad.
Trött på alla folk som tror men inte vet, folk som försöker förstå varför jag mår som jag gör. Det värsta är när de säger "du borde vara glad, du har både villa hund och bil" folk som inte förstår att det bara är saker. Men blir inte lycklig av saker. Jag minns hur jag brukade sitta och tänka på hur befrielsen skulle vara jag trodde att det skulle bli underbart. Jag var korkad jag trodde att inga bekymmer mer skulle finnas. Jag trodde att jag skulle bli frisk och inte tro massa sjuka saker. Jag trodde jag skulle slippa all rädsla. Jag hade så fel, det gjorde ont i mig när jag insåg att allt var fel. Att jag ännu en gång hade misslyckats. Jag orkar inte längre. Jag lägger nu mitt liv i dina händer, jag tror ännu en gång att jag ska slippa. Du är mitt sista hopp, du kommer bara få en chans kasta inte bort den.
