satanist

Jag känner mig som en dålig människa, en mycket dålig människa. Det gick allt för fort, för fort för att jag skulle kunna göra något åt saken. Du var klädd i mörka färger, det gick knappt att se dej.  Jag vet inte men jag antar du blev rädd. Det sista du såg var något stort som närmade sig dej. Du och jag är så lika på så mänga sätt. Vi var påväg hem efter en kväll fylld med tårar. Vi hade båda gått ut för att få slippa, slippa allt. Jag vet att det var mitt fel. Jag kommer aldrig förlåta mig själv. Jag minns hur jag en gång gick ut och ropade på den som betydde något för mig. Jag minns alla tårar. Jag kan inte undgå att tänka på deras tårar tårarna som kommer rinna. Det är mitt fel. Förlåt